Ett barn kan omotiveras av olika orsaker som vi såg i tidigare artikel. Låt oss ta en närmare titt på dessa omständigheter och hur vi kan möta den bästa lösningen. Något måste vara väldigt tydligt, när detta faktum är installerat är det bara symptomet att något händer, att vara vaken är det bästa av den hjälp vi kan ge ut i början.
Omkring 7 eller 8 års ålder blir barn medvetna om vem de är och platsen de intar i sin familj, deras vänkrets och deras skola. De tenderar att bli kritiska till sig själva och andra, och överdriven efterfrågan kan få dem att känna sig oförmögna att uppnå omöjliga ideal, vilket kan leda till känner sig omotiverad. Lägre skolprestanda, släpar efter klassen, hanterar vissa ämnen med större svårigheter etc. Det kan göra en negativ tanke på "Jag är inte bra på det här eller det där" visas i ditt huvud och automatiskt, avvisandet av allt som föreslår ansträngning, studier eller mål är obekvämt och de föredrar att använda "Varför, om inte? bra för någonting? » innan ett "jag kan".
Sedan finns det motsatt sida, det barn med hög kapacitet intellektuella som först blir uttråkade i klassen för att han beaktas med gruppen och senare utvecklar en uppenbar apati mot skolan, en känsla som genereras av den feljustering som han känner sig utsatt för.
Slutligen hittar vi ett lika störande fall av barn där en demotivation uppstår utan en uppenbar orsak men där en överdriven överskydd, bortskämdhet och eftergivande av nyckor upptäcks. De har och får allt, bra eller dåligt, sträva efter eller inte, så det är lättare för dem att anta positionen av lathet och brist på entusiasm bara för att de saknar incitament att stimulera dem.
Som vi kan se, ta reda på (ibland komplexa) orsaken till demotiveringen av ett barn det är sättet att tillsammans med lämplig professionell, föräldrar och lärare anta den mest lämpliga lösningen.